Med antologin Älska noveller

Om mig

För bara ett tiotal år sen började jag skriva skönlitterärt. Jag gick några skrivkurser både på nätet och IRL. Övade, övade, skrev och skrev. Utmanade mig själv. Jag anlitade flera skrivarcoacher för att får mer kunskap och för att att lära mig mer genom att få respons. Tyckte att det var bland det roligaste jag gjort. Någonsin. Trots att kritiken ibland var hård, men jag lärde mig. Både att ta kritik och bli en bättre skribent.

Det här är i korthet min historia fram till det hela startade:

Språk har jag alltid haft lätt för. Svenska, engelska, franska och tyska hade jag bra betyg i. Men förutom språkundervisning var det bara gymnastik som appellerade på mig. Ändå, när jag gick ut från gymnasieskolan den där dagen i slutet av maj 1970, satsade jag inte på någotdera. Jag var vilsen. Förvirrad. Hade inte en aning om vad jag ville göra. Så jag flyttade till Uppsala och började som vikarierande skötare på Ulleråkers mentalsjukhus. Det gick inget vidare kan jag erkänna. 

Så där har det hållit på under hela mitt liv, fram till 2008. I början av det året gick jag min första skrivkurs. Tre år tidigare, 2005, hade jag börjat en utbildning till hälsostrateg. Där fick vi i uppgift att skriva våra livsberättelser på maximum några A4-sidor. En av mina kurskollegor kom springande fram till mig någon dag efteråt och sa:

”Oh, din livsberättelse! Så spännande, jag vill läsa nästa kapitel!”

De orden väckte mig. Jag är min kurskollega evigt tacksam. Kunde mina ord verkligen vara intressanta att läsa för andra? Jag behöver väl inte nämna att jag aldrig jobbade som hälsostrateg? Men däremot skriver jag! Varje dag. Går inte att vara utan. Fantasin, ordbyggandet, känslorna, att få förmedla alla sinnen i det tryckta ordet. Det är ett ständigt behov som jag måste tillfredsställa. På den vägen är det, som klyschan lyder.